you were everything

ett tomt hål, det skulle inte bli såhär. det förväntade jag mig inte, att allt gick i sönder och splittrades. de gör ont.
du var min dag, men nu är du inte ens 1 minut. varför? men det går inte att få tillbaka något som inte går att knyta ihop igen. två band som varit knutna i så pass många år är nu uppknuta och svävar på helt olika platser. en saga med ett slut precis som alla andra historier. bara att denna slutade på ett annorlunda sätt. med människor som förändrats och som inte orkar försöka mer, som inte orkar klicka ihop igen. som dragits åt två olika som slitits åt två olika vägar. och istället för att ta varandra i handen och vandra samma väg livet ut som de en gång för flera år sedan lovat, och spottat i havet och lovat att den dagen de funnit sitt spott är deras vänskap över förevigt. att den enda gett upp och den andra försöker hitta andra som kan fylla upp det eviga tomma hålet. att de lovat varandra att göra allting tillsammans, lära sig utav varandras misstag. räcka ut sin hand när det behödes. se på månen och solen de är varandras största motsatser men de behöver varandra. det är svårt när man inte har sin bästavän längre,den man upplevt mer än halva sitt liv med,men ord förstår ingen längre,ord betyder ingenting längre. finns det inget mer ? inte ens en punkt? tankar kommer och går men ingen lösning tycks hittas. det är jobbigt det är svårt.
det är svårt att släppa taget när man inte är redo,när man inte är redo att möta världen utan personen man behöver mest. personen som en gång varit ens allt och som fortfarande har ens halva jag.

Kommentarer
Postat av: Rebecka

fan vad rätt sagt, sjukt bra text!

2010-01-31 @ 22:22:55
URL: http://vitesson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0