and your heart is the moon..


Ensamheten är ju slående värst. När man hör du ska inte ha med den personen att göra, men tänk så vill jag det? Tänk så är det precis det jag vill. Att ha med den att göra. Jag är tom annars,helt nollställd. När allt kunde verka så uppenbart först och det raserars på mindre än 10 minuter. Det var precis det jag menade, att man egentligen inte ska ta någon förgivet. Att människor försvinner, att människor alltid försvinner. Speciellt när man berättar för dem hur mycket man älskar de. Men det visste jag,jag var nog förberedd hela tiden. Men klumpen den är jobbig. Den tär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0