theonlyz

Nu ska jag berätta en sak. Vill du läsa det,så varsegod. Vill du inte, så gör inte det. Skit snack rör mig inte i ryggen, inte ens lite. Förr kunde min värld rasa sönder pågrund utav att någon sa något ord illa om mig eller om jag bråkat med en vän. Jag kunde gråta något hysteriskt mycket. Men jag gör inte det mer. Jag har kommit på att mår personen bra utav att snacka bakom MIN rygg. Så låt den må bra. Vill någon vän inte vara min vän något mer. Så visst var inte det. Jag ber ingen att stanna om de känner för det. Säger någon att jag lämnat de, säger någon att jag trodde du var min vän,syster hit&dit. Så tänk efter, varför är jag inte där då? Varför lyssnar jag inte på det DU har att säga MIG. Jag vet vart jag står, jag vet vem jag har nära. Jag är trött på fjortis bästa vänner hit och dit. Vänskap som håller i 1-2 månader. Det är inte riktigt jag. Kanske var förra sommaren. Men jag vet vilka mina vänner är nu idag. Vilka som kommer vara det imorgon och om någon månad. Jag bryr mig inte om att be någon stanna kvar víd mig. För de riktiga stannar kvar ändå.
LOVE.