känner du för att gå,tänker jag inte be dig att stanna.


Nu ska jag berätta en sak. Vill du läsa det,så varsegod. Vill du inte, så gör inte det. Skit snack rör mig inte i ryggen, inte ens lite. Förr kunde min värld rasa sönder pågrund utav att någon sa något ord illa om mig eller om jag bråkat med en vän. Jag kunde gråta något hysteriskt mycket. Men jag gör inte det mer. Jag har kommit på att mår personen bra utav att snacka bakom MIN rygg. Så låt den må bra. Vill någon vän inte vara min vän något mer. Så visst var inte det. Jag ber ingen att stanna om de känner för det. Säger någon att jag lämnat de, säger någon att jag trodde du var min vän,syster hit&dit. Så tänk efter, varför är jag inte där då? Varför lyssnar jag inte på det DU har att säga MIG. Jag vet vart jag står, jag vet vem jag har nära. Jag är trött på fjortis bästa vänner hit och dit. Vänskap som håller i 1-2 månader. Det är inte riktigt jag. Kanske var förra sommaren. Men jag vet vilka mina vänner är nu idag. Vilka som kommer vara det imorgon och om någon månad. Jag bryr mig inte om att be någon stanna kvar víd mig. För de riktiga stannar kvar ändå.
LOVE.

texterna

Alla texter som jag har på bloggen är skrivna utav mig själv och inte utav någon annan. Om de är tagna utav någon så står det skrivet och de hamnar inte i kategorin Texter.
Har fått frågor angående ifall det är jag som skrivit. Och ja det är jag som har skrivit de. Jag och ingen annan än mig.
LOVE

-

nu står jag mitt i ingenstans igen. mitt i ingenstans,ingenstans,ingenstans. så jävla svårt men ändå hur lätt som helst. som en labyrint fast jag kan vägen, bara att jag väljer att gå den baklänges. hur smart är det? hur dumt är det? jag vet inte. för jag ska alltid tänka lite mer än vad jag borde. ska alltid gräva för djupt i saker och ting. gräva längre än vad man egentligen kan. och jag gråter inte heller för jag har inte ont, eller jo det har jag men inte på det sättet. jag har ont i det goda. ont i det bra. eller något i den stilen. svårt men sant. sant men inte enkelt. är det så man sätter ord på saker? nej det går inte att sätta ord på saker som inte går att beskriva och det är jävligt jobbigt.

-

"Best friends can be soul mates if you love every little thing that they do."
-Kiowa Gordon


fett utråkande att vara sjuk.


-



Han bara gick. Gick därifrån. Han släppte allt ni hade tillsammans,allting ni delat. Och du hade gett honom en stor del utav dig själv,du gav honom ditt hjärta. Och han tog det och du trodde verkligen att han skulle ta hand om det. Fylla det med kärlek. Men han kasta det mot marken,spotta på det,trampa på det. Allt det utan att ens blinka. Du sitter fortfarande kvar på samma ruta egentligen. Saknar,älskar och minns allting. Fastän han sårade dig något så hårt hade du kunnat göra om det igen. Fastän du vet att det slutar på samma sätt. Han leende,hans skratt och sättet han var så himla tävlingsinriktad på. Du saknar det. Och du nekar inte det, inte för dig själv. Men det är bara du som vet det. För du vill inte att någon ska veta att du fortfarande står på samma ruta, och att du fortfarande älskar honom. För han fick en del utav dig och det är bara han som kan ge dig den tillbaka.


-


Det är väl inte dåligt? Att ge upp sådär ibland. Sträcka upp armarna mot himlen och bara säga att "Jag ger upp nu." Det är inte svagt, det är rätt starkt ändå. Att man medger att men ger upp. Man är inte en förlorare då,nej. Man kan inte kämpa förgäves för en sak som inte hade blivit rätt ändå. Precis som att det inte hjälper att springa om man är påväg mot fel håll. Man går på en väg,, möter något som drar in på en annan väg. Sen ska man kunna allt, går det? Trycka in allt som är fel och rätt. I ett enda huvud. Sköljer av samvetsfrågor med ånghett vatten. Torka av skuldkänslor med torra handukar. Vissas dag,vissas natt. Men om man är något där emellan då. Mellan att ge upp och vinna. Mellan en väg och en annan. Och mellan ångest,skuldkänslor och glädje. I V;et utav Livet. Mittemellan. Ja, är man varken bra eller dålig då? Om man gör både rätt och fel. Om man gör allt.


you left me speechless.



Jag älskar dig något så otroligt mycket Simon Tannus-Jeppsson!
Jag är himla dålig på att berätta det, men du är en solstråle i mitt liv och jag behöver dig himlans mycket. Du har fått mig att må så himla bra när jag inte gjort det, och du är helt obeskrivlig. Jag minns hur mycket vi hatade varandra för något år sedan, riktigt ogillade varandra. Och nu är vi så himla nära och det är himla kul! Min egna lilla grek är du. Vad ska jag säga och vad ska jag göra för att ge tillbaka något? Du är så himla bra Simon. Och jag är dålig på att berätta hur mycket jag älskar dig och hur glad jag är att ha dig, och jag är dålig på att visa det men ändå. You know i love you! hihi,gulligt. Simon ♥ Zahraa

that should be me

A wise girl asks but dosen't beleive. Kissies but dosent fall in love.
Leaves before she gets left.
- Marlyn Monroe


för det är du och bara du


Har du någonsin varit förälskad? Det är hemskt ellerhur? Det gör dig så sårbar. Det öppnar upp ditt bröst och det öppnar upp ditt hjärta och det betyder att du släppt in någon och den kan förstöra dig när den vill. Du bygger alla dessa murar du bygger upp en hel armé utav skydd,så att ingenting kan såra dig. Men en person som inte är till mycket skillnad från alla andra kommer in i ditt liv. Du ger den en del utav dig själv. Och den bad inte ens om det. Den gjorde något så dumt någon dag som att kyssa dig eller le mot dig och efter det är inte ditt liv ditt egna längre. Kärlek tar folk till gisslan. Den går in dig och tar dig in ifrån och lämnar dig gråtandes i mörkret. Något så enkelt som en mening "vi är nog bättre som vänner" krossar dig i tusen bitar och som ett glas som gått i kras. Och det gör ont. Inte bara tanken,inte i hjärnan utan i själen. Ja vem hatar inte kärlek?

im not ready for this



vet du vart ditt hjärta är? tror du att du kan hitta det? eller du kanske tror att du kan byta ut det, byta ut det mot någonting? tror du att vet vart kärlek finns eller tror du att du förlorat det? men du är en trasig själ och jag ber för att du ska bli hel igen. för precis som ett ljus sakta krymper gör du också det. vart ska du sen när allting tagit slut? för du visste hela tiden att jag faktist skulle stå där precis vid din sida och faktist hålla din hand. du tog mig förgivet och det skulle du inte gjort för jag finns inte där mer. och om 2 månader har det passerat ett år sen vi sa upp allting. allt gubben allt

när jag faller orkar du för två?



Om det bara hade en funnits en strimma hopp kvar. En enda. Det är precis vad vi hade behövt just nu. Och vart var du när jag behövde dig som mest? Och vart fanns du när allt var svart? Du skulle alltid finnas där bredvid mig det var just det du lovade mig och jag trodde dig? Fattar du inte? Jag trodde dig. Hur många gånger har jag inte sagt att du inte ska lova något som du ändå inte kommer hålla. Men jag är glad,jag är glad utan dig och det trodde du inte visst? Och jag mår bra utan dig, jätte bra om jag får säga det själv. Men det är klart vissa dagar kommer tillbaka och det är klart att det är svårt att hålla saknaden borta vissa dagar. Men jag mår bra och jag mår fint och jag har klarat mig utan dig hitills.


RSS 2.0