-
Det är väl inte dåligt? Att ge upp sådär ibland. Sträcka upp armarna mot himlen och bara säga att "Jag ger upp nu." Det är inte svagt, det är rätt starkt ändå. Att man medger att men ger upp. Man är inte en förlorare då,nej. Man kan inte kämpa förgäves för en sak som inte hade blivit rätt ändå. Precis som att det inte hjälper att springa om man är påväg mot fel håll. Man går på en väg,, möter något som drar in på en annan väg. Sen ska man kunna allt, går det? Trycka in allt som är fel och rätt. I ett enda huvud. Sköljer av samvetsfrågor med ånghett vatten. Torka av skuldkänslor med torra handukar. Vissas dag,vissas natt. Men om man är något där emellan då. Mellan att ge upp och vinna. Mellan en väg och en annan. Och mellan ångest,skuldkänslor och glädje. I V;et utav Livet. Mittemellan. Ja, är man varken bra eller dålig då? Om man gör både rätt och fel. Om man gör allt.
